Min Adrian
Tänkte skriva ett inlägg om världens finaste pojkvän som jag älskar mer än någon annan.
När jag precis hade börjat 9:an och du 8:an eller något så skrev du till mig och frågade om en fotbollscup som skulle vara i Duved. Jag hade knappt lagt märke till dig innan, men jag svarade dig och vi pratade en stund, sen var det inget mer med det.
Sen började du skriva allt mer och jag fick sms från dig lite titt som tätt. Vi började prata om en kille som jag gillade. Jag sa vad jag tyckte om allt till dig. Sedan efter ett tag minns jag att jag tyckte du var riktigt jobbig som ville ha svar direkt och som alltid skrev. Du skickade till och med röstmeddelanden på facebook! (Fanni kan intyga, haha) Minns en dag då vi satt i 8:ans korridor och pratade, tror det var du, jag, jocke och någon annan tjej. Det var typ första gången jag pratade med dig i verkligheten. Jag var inte kär i dig men du var ändå som min nu. Fick en kram och en ros av dig när jag fick ut 9:an. Men sommaren visade sig sedan vara den sämsta någonsin. Den var verkligen sämst så den behöver vi inte ens gå in på mer. Efter den sommaren var jag helt säker på att jag aldrig ville ha något med dig att göra igen (trodde jag). Vi bråkade och slutade prata i några dagar. När vi började prata igen så bråkade vi och jag var riktigt ledsen (de som läser vet nog vad det handlar om, om jag får gissa på vilka som läser bloggen). Efter några veckor så blev det bättre men jag hade fortfarande dåliga tankar om dig.
I början på september 2012 så bestämde vi oss för att träffas första gången på riktigt, och det var på tant annas "late night". Vi satt i nån kärlekshörna (gulligt) och jag hade mina ben över dina. Du tog med mig ut på... En promenad? På några meter. När du skulle åka hem fick jag en puss av dig, guud va pirrigt det var. Vi fortsatte att träffas några gånger, både hos dig å hos mig. Vi låg och kollade på film och allt var jättenervöst haha.
Den 5 Oktober 2012 blev vi tillsammans på riktigt. Jag var fortfarande inte riktigt kär i dig för jag hade bara dåliga tankar i huvudet. Visst, jag tyckte det var pirrigt men det var inga fjärilar i magen på det sättet. Efter den dagen har allt möjligt hänt. Hela mitt liv har tagit en vändning! Shit vad mycket vi varit med om tillsammans. Mycket dåligt, men otroligt mycket bra. Efter den dagen har jag bara blivit mer och mer kär för varje dag som gått. Helt sjukt hur det kan ha gått från minus till 100 så som det gjort. Från att inte lägga märke till dig på skolan, till att tycka att du är jobbig, till att hata dig, till att tycka om dig, till att tycka om dig mer, till att verkligen älska dig!
Jag vill bara att du ska veta att du är så himla bra. Utan dig är jag inte hel! Tack för alla minnen jag har med dig, tack för att du är du och tack för att du är min!!<3
